Hund- och jaktintresset hos ”En gammal dansk”

Jag är född i Danmark, men är sedan många år en svensk medborgare. Under min uppväxt följde jag ofta med min far på småviltsjakt bl.a. fasan-, rådjurs-, och harjakt runt byn Horsens på Jylland.

Jag har i stort sett alltid haft hundar i mitt hem. Väldigt tidigt blev en Airedaleterrier min barnvakt. Själv prövade jag i unga år på att ha en afghanhund, som jag tog om hand efter vanvård och en schäfer (från en hundskola) innan jag gick över till jakthundar och hade tidigt en liten uppfödning av stövare. Även en drever fanns i huset.

I slutet av 70-talet tog jag jägarexamen som en av de första kvinnorna i Västerbotten. Detta gjorde, att jag också började jaga älg och under en 15 års period hann jag skjuta 16 älgar innan jag helt fastnade för fågeljakten.

När jag tillräckligt många gånger hade fått lämna hund och ryggsäck i skogen och trots ljus och signalhorn på natten inte fått tag i stövaren förrän nästa dags morgon sökte jag mig till en annan ras, och hittade Engelsk Springer Spaniel. Min första hund blev Hällagårdens Ronja Rövardotter.

I många hade jag en Engelsk Springer Spaniel uppfödning och Örjansberget kennel med sammanlagt åtta kullar. Många timmars jakt, jaktträning, jaktprov och en årlig fjälljakt efter ripor tillsammans med goda vänner har blivit en fantastisk erfarenhet och en livsstil för mig.

Två jaktchampions följde från kenneln under dessa år: Örjansbergets Adonis Ronjalle (Ägare Nisse Andersson) och min egen Örjansbergets Betty Ronjalle. Dessutom klev min då mycket unga Fraya upp i elitklass. När hundarna som man haft så kär en dag går bort trodde jag länge att ingen annan hund skulle kunna ersätta min fina känsla för Betty.

Många hundar från kenneln har satt sig i minnet, exempelvis Hagel, som ett år prydde årsboken för Sjöhistoriska museet i Stockholm ”Människor och båtar i Norden”, officiell skeppshund på ”Jacobstads Vapen” samt hundmannekäng för Design Västerbotten. Den är nu mera än 15 år gammal.

Förutom min egen kennel har jag varit både ordförande i SSRK, vice ordförande samt ledamot i några år.

År 2000 blev jag jaktprovsdomare. Jag lägger stor vikt vid att försöka förvalta detta förtroendefulla uppdrag på bästa sätt.

Jag dömde Ezzies mamma Riska på det jaktprov, där hon fick sin tredje 1:a och blev jaktchampion. Jag är glad att jag senare valde en valp efter Riska. År 2006 kom äntligen Stawaskogens Ezzie (Jaktchampion och SM fyra) – en jaktcocker in i mitt liv. Ezzie är min absolut bästa vän och jakthund. Jaktcocker är den ras som jag vill satsa på i framtiden. Med Ezzie börjar nu en ny epok för Örjansbergets kennel.
 

Vem är jag för övrigt?

Jag är mamma till tre barn som alla har fått ett jaktintresse och jagar årligen. Under barnens uppväxt har vi haft det så roligt på alla harjakter runt om i Västerbotten och Norrbotten, på öar som Bredskär och den nuvarande årliga fågeljakten med min dotter inom föreningen ”Pang Plask” i Umeå. När barnen var mindre gällde att gå på jaktstig och det blev en spännande familjtävling om vem som låg bäst till i poäng på de olika stationerna.

Utbildning: leg. sjukgymnast, företagsgymnast, fil. lic. i pedagogik, företagare och konsult i mitt Ergosum AB inom området ”Omställning”. Dessa utbildningar har alla på ett eller annat sätt hjälpt mig i kurs-, jakt- samt jaktprovslivet och jag har bl.a. haft flera föreläsningar i ”Vem är i andra änden av kopplet?".

Mina tankar kring dressyr.

Syftet med hunddressyr skall vara att utbilda hunden till en verkligen värdefull, ja ovärderlig medhjälpare under jakten och en väluppfostrad, trogen och hängiven familjmedlem.

Rent allmänt må jag som hundförare tänka på vilken nivå min hund är på ur mognads-, inlärnings- och erfarenhetsperspektiv för att kunna stötta den i utvecklingen. Det är det som är tjusningen med träningen. Jag vill också se att hunden använder sig av alla sina sinnen på ett jaktmässigt intelligent sätt.